Joyzine

Recension - Skiva

My Endless Wishes
Never Walk Alone, 2009
Skivbolag: Egen utgivning
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-02-01
Hemsida: myspace.com/myendlesswishes

Så lätt, men ändå så svårt. Att bekanta sig och försöka sig på stilen som Evanescence och Within Temptation gjorde monstruösa framgångar med under början och mitten av 00-talet är väldigt enkelt. Att få den att bli så catchy och bra som de nämnda storsäljarna är det inte. My Endless Wishes är ett utsökt exempel.

Sett till kostymen har syskonen Vibergs skötebarn det mesta. Klart att de inte haft råd med en maffig fläskproduktion så som holländarna, men framförandet är proffsigt och Frida Viberg sjunger bra. Lättsmält muskelrock med kvinnlig sång och melodier som är tänkta att vara smittande ska ju låta på precis det här viset. My Endless Wishes har gjort läxan. Men de blir aldrig intressanta.

Att svarva ett starkt och medryckande låtmaterial är nämligen svårare än man kan tro och klarar man inte av det spelar det ingen roll att man behärskar formen. Vibergs med uppbackning försöker och tycker säkert själva att de är framgångsrika. Självbedrägligheten är ofta starkare än vad musiker någonsin klarar av att inse själva. Men i slutändan är debutalbumet ”Never Walk Alone” alldeles för anonymt för att jag ska kunna bli imponerad.