Recension - Skiva
Så har Oskarshamns-bördiga
The Gentle Act Incident slutligen kommit fram till punkten där det blivit dags för ett helt album. Det är ingen lätt nöt att knäcka. Faktiskt långt mycket värre än vad många av er kritiska lyssnare därute tror. Speciellt för en orkester som denna, som imponerat storstilat på ep tidigare under sin karriär.
Ni förstår, ”Like silk burns” är en bra skiva, men ändå en besvikelse. Det är återigen de där monumentala förväntningarna som sätter käppar i hjulet. Men det är faktiskt inte själva formatet som är problemet i det här fallet. The Gentle Act Incident klarar av att bära upp fullängdaren och dess ansvar på ett klart godkänt sätt. Nej, det som gör ”Like silk burns” till en nättare besvikelse är den riktning bandet valt att vandra.
I takt med att uppväxtorten övergivits för betydligt flashigare städer har tonkonsten nämligen blivit svårare. Borta är de mest smittande melodierna och tvinnade gitarrerna, in har istället ett mörkt och reflekterande anslag kommit. ”Like silk burns” är eftertänksam och skulle lätt kunna misstas för märkvärdig om man inte visste bättre. Men här finns ändå ett försök till djup och en vilja att vara lite mer kontemplerande som tyvärr bara leder till att det känns en aning platt.
Men här ska jag inte måla någon skräckbild. The Gentle Act Incident är fortfarande bra. När titelspåret (en melodi minnande om ett bedrövat
Shout Out Louds) klingat ut och knutit ihop skivan finns ändå en ganska trevlig känsla kvar. Bandet vandrar från
U2-influenserna i inledande
Taking Off och hela vägen till flat postrock utan att tappa sin röda tråd. Då får man kanske finna sig i att några tjusiga melodier faller bort längs vägen.

Relaterat
The Gentle Act Incident (2005-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer