Joyzine

Recension - Skiva

Mixtapes & Cellmates
Rox, 2009
Skivbolag: Nomethod Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-10-30
Hemsida: myspace.com/mixtapesandcellmates

När Mixtapes & Cellmates först började göra väsen av sig för några år sedan talades det mycket om att de skulle spela i samma skola som Radio Dept. Förmodligen berodde alla jämförelser på den brusiga elektronik som återfinns i ljudbilden hos båda gängen, men frågar ni mig är likställandet djupt orättvist. Radio Dept är och förblir pretentiös dynga medan Mixtapes & Cellmates snarare bär på en svärtad popsjäl som har mer gemensamt med Shout Out Louds och Weeping Willows-Magnus sologrejer.

Ett dystert Shout Out Louds är en ganska träffande beskrivning av det här kompaniet, men egentligen behöver vi inte hänga upp oss på jämförelser och referenser. Det räcker med att fokusera på den känsla gruppen skapar med sin svärtade variant av indiepop.

För även om mycket är mörkt och svävande finns det en värme närvarande hela tiden. Den är svår att sätta fingret på och kan ha sitt ursprung i ren spelglädje lika gärna som det faktum att gruppen förlitar sig mer än någonsin på analoga instrument, men finns omisskännligt där.

Sedan ska man förstås ha klart för sig att ”Rox” saknar de där riktiga killerlåtarna. Det är dock något man kan se mellan fingrarna med när Mixtapes & Cellmates utforskar sig själva på ett brett plan. De backar inte för att skramla loss i rent punkiga passager och får Sunday att låta som ett ledmotiv till någon hårsprayad 80-talssåpa på TV3. Men framförallt handlar det om pop. Mörk, men livsbejakande indiepop och kom för jössenamn inte och gör den otjänsten att påstå att det låter som Radio Dept.