Recension - Skiva
Det behövs ingen längre betänketid för att slå fast vart vi hittar grundplåten till
Stone Anticas sound. Jag skulle bli ytterligt förvånad om det visar sig att den här kvartetten inte lyssnat flitigt på
Red Hot Chili Peppers och
Audioslave någon gång under sin musikaliskt medvetna levnadstid.
I de sex funkigt gungande spåren på ”A Goddess Kiss” hörs nämligen väldigt mycket av den musik som präglade Red Hot Chili Peppers ”Californication”. Plattan som på nytt sparkade upp porten till världsherravälde för jänkarna. Låtarna är inte direkt RHCP-nallade, men grundsvänget, rytmerna och sättet att jobba med små, intrikata gitarrharmonier är exakt detsamma.
På samma gång drömmer Martin Sommansson förmodligen om att heta Chris Cornell och ha ett så pass stort artistiskt kapital att han kan kosta på sig att spela in skräpiga radioskivor med
Timbaland. Både de rocksjok som Stone Antica kastar över sin musik och (framförallt) sången påminner om Cornell och Audioslave. Det är en kombination som är ungefär lika inbjudande som den låter på papperet.
Det enda som hindrar Stone Antica från att vara riktigt intressanta är att de (ännu?) inte är några imponerande kompositörer. Bortsett från andraspåret
Dreams will fall behind, som är en regelrätt funrockhit, ekar låtmaterialet tomt och handlar mer om yta än potent innehåll. Förvisso en snygg och inbjudande yta, men ändå inte vad som borde kunna bli resultatet av ett så här intrikat upplägg.

Relaterat
Stone Antica (2011-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer