Recension - Skiva
Ibland kan det kanske vara bra att läsa på lite extra innan en skiva
tillåts snurra igång. Under hela första varvet av ryska
Icon In Mes ”Human Museum” sitter jag och
hjärnpusslar med referenser som hela tiden pekar tillbaka mot
Transport League och dess tjusigaste fas av tidigt
aggrofläsk. Fan vad sångaren låter som Tony Jelencovich tänker jag. Goddag
yxskaft! Det är ju han som frontar de här aggressiva ryssarna.
Med en sådan inblandning är det förstås inte så konstigt att
östmännen låter svenskt (som vill låta amerikanskt). Singelvalet
That Day, That Sorrow skulle rent av kunna vara
hämtat från ”Grand amputation”-epn (Transport Leagues kanske finaste stund
om ni frågar mig). Det är kompakt och föredömligt fläskig aggrometal som
bjuds, men saknar för den sakens skull inte nyanser och snygga
melodikrokar.
Tolka det dock inte som att Icon In Me är någon form av Transport
League-klon. Att Tony JJ var en perfect match som sångare när materialet
låter som det gör behöver man inte vara hjärnkirurg för att räkna ut, men
bandet har fler sidor än så. På sina håll smyger sig väldigt göteborgska
thrashriff in och det pumpande adrenalinet hjälper i sin tur också till
att locka fram referenser till
The Haunted.
Ryssarna gillar uppenbarligen svensk metal, i synnerhet från framstjärten.
That Day, That Sorrow är en hitlåt.
Något att klamra sig fast vid. Men efter några varv med Icon In Me står
det klart att de inte har några fler sådana låtar. De gör några tappra
försök med snitsiga refränger utan att saker och ting riktigt vill falla
på plats. ”Human Museum” faller därmed i kategorin helt okej, men inte
oumbärligt. Ryssarna spelar tjock och småkul aggressiv metal, men det blir
aldrig riktigt bländande.

Kommentera
Inga kommentarer