Recension - Demo
Det börjar ruskigt bra med
Track of time. En komposition som uppnosigt balanserar mittemellan rock och pop och som byggs upp kring en melodi att döda för. Det känns som om radiorotation är en självklarhet när
Comfort Addict från Uppsala hittar den melankoliska nerven som oftast finns i framgångsrik popmusik. Jag lyssnar gärna om och om igen på de harmoniska keyboardsen och snygga körerna.
Men ofta finns det en anledning till att oetablerade band ännu inte tagit steget uppåt fullt ut. Ibland är de inte tillräckligt bra, men på den här nivån handlar det desto oftare om att de inte presterar på en tillräckligt jämn nivå. Vissa tar sig aldrig över den kammen, men låt oss hoppas att de här gossarna klarar av det. Idag står de tyvärr och stampar i de ojämnas otåliga skara.
Efter att
Track of time klingat ut drabbas nämligen trion av opassande pretentioner och börjar spela svulstigt svepande stämningspop som för mina tankar till
Eskju Divine. Det låter varken så intellektuellt eller vackert som Comfort Addict förmodligen har i åtanke. Snarare låter det högtravande och lite fånigt.
Inte minst är det ett väldig slöseri med deras egen och lyssnarnas tid när de redan visat att de bemästrar rakare poprock som är överlägsen pretentionsliret. Inte nog med att den typen av musik sällan är särskilt intressant, Uppsalatrion gör den heller inte särskilt bra. Om de däremot inser sina styrkor och satsar på
Track of time-stuket står jag först i kön för att köpa downloads…eller i alla fall lyssna på Spotify.

Relaterat
Comfort Addict ()
Comfort Addict ()
Kommentera
Inga kommentarer