Recension - Skiva
”A better life” smyger sig på, långsamt och angenämt utan att egentligen göra något större väsen av sig och så fortsätter det hela skivan igenom.
Kristina Westin lever mer på en skön stämning och stark sångröst än några egentliga hitlåtar, men blir för den sakens skull aldrig tråkig att lyssna till.
”A better life” är laidback popcountry i sin mest subtila form. Anslaget är avslappnat, det svävar något lite bitterljuvt i luften och Westin sjunger kontrollerat. Det kan i beskriven form låta lite trist. Som om sångerskan hela tiden ser till att balansera på alldeles för säkert avstånd från linjen som skiljer det hemtama från det vågade, men så är det inte. Jag skulle inte vilja höra Kristina Westin i något annat format.
Grejen är att hon identifierat sina styrkor och sedan spelar efter dem (nåja,
Harmony är vedervärdig hillbillycountry som dyker upp mot slutet, men det är en parentes). Röst och musikstil passar som hand i handske och faktum är att Kristian Westin huserar i en genre där det fortfarande går att bygga tilltalande album på en helhet snarare än enstaka hitmelodier. ”Som en blandning mellan
Norah Jones och
Dolly Parton” ska någon visst ha sagt och så kanske det är, men mer av den förstnämnda i så fall. Westin visar att country inte behöver vara Nashville, att det inte ens behöver vara
Jill Johnsson och bara för det är hon värd ett större genomslag. I några stunder angränsar hon rent av jazzgenren. Och skulle det vara så att ni prompt måste ha den där hitlåten kan ni alltid sätta
Satisfied på repeat.

Relaterat
Kristina Westin (2011-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer