Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Korea
For the present purpose, 2008
Skivbolag: Vicisolum Productions
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-12-22
Hemsida: www.koreaband.se

Jag gillar musik som vågar gå balansgång. Band som vågar doppa tårna i det kommersiella utan att på något sätt ge upp sin konstnärliga vision (och därmed sälja ut, för dem som tycker att det är viktigt och nödvändigt att gnälla om sådant). Band som klarar av att tilltala många olika typer av lyssnare utan att göra avkall på vare sig stil eller dedikation. Det kan vara något av det svåraste som går att uppnå inom dagens musikscen.

Ett bra exempel på ett sådant band är A Perfect Circle. När Maynard James Keenan från Tool och hans kompisar komponerar träffar de en bred publik trots att komplexiteten som är grunden i Tool i mångt och mycket finns kvar. Stockholmsbandet Korea vill säkert väldigt gärna vara ytterligare ett band i den skolan, och de är inte helt oävna det ska sägas, men de har en bra bit kvar till den där magiska gränsen.

Vad som stjälper ”For the present purpose” är helt enkelt att den låter för uttänkt. Korea har använt hjärnan mer än hjärtat och därför tappat den extra dimensionen. Det är inget konstigt med det, så länge man inte är ett gäng extraordinära och känslosamma musiker måste hjärnan arbeta för högtryck. Men det är ändå viktigt att nämna som en distinktion gentemot till exempel A Perfect Circle.

Annars går Maynards gäng igen ganska ordentligt i Koreas sound. Det stämningsfulla och lite släpande går som en röd tråd genom ”For the present purpose”. Samtidigt är stockholmarna inte främmande inför radiohiten och gräver gärna i det gothiska refrängmörker som är ordentligt poppis på andra sidan Östersjön. Soundet är mörkt och melodiskt, men egentligen aldrig riktigt direkt.

”For the present purpose” har sina låtar och lockar då och då till nynnande. Det är stadigt hantverk i depprockens förlovade land, om än med några lite mer avancerade utsvävningar. Men den där extra dimensionen, den som tar ett band från bra till hänförande, saknas. Korea är bra, men jag betvivlar att de någonsin kommer att bli magiska. Något som genren nästan kräver.