Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Boris och the Jeltsins
Emmabodafestivalen
2008-07-31
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2008-08-06
Hemsida: myspace.com/boris ochthejeltsins

Boris och the Jeltsins bildades för två år sedan av tre kompisar från Stockholms övre medelklass. De var trötta på sin bakgrund och den framtid som väntade dem, och valde därför att göra uppror. Bandet andas MABD och Pascal och sångaren Elias Erikssons röst är skrämmande likt Olle Ljungströms. Jämfört med Pascal är Boris mer rakt på och jag törs påstå att det här är bättre än Pascal, i alla fall live (jag har ännu inte hunnit lyssna på Boris och the Jeltsins ep).

Solen har precis gått upp i moln när bandet går upp på scenen. I publiken skymtar jag Erlend Øye och någon i min närhet säger något i stil med ”vad dansband de ser ut”. Så fel man kan ha. Boris och the Jeltsins bjuder på postpunkpop med stor hängivelse och energi. Nyss nämnda Elias ser så okonstlad och naturlig ut när han leder sin orkester mot nya segrar, och jag vet fler än en som de lyckades besegra med den här spelningen. Betyget hade blivit ännu högre om keyboardisten helt och hållet hade struntat i keyboarden som han gjorde under vissa låtar och plockat fram trumpeten. En trombon hade också gärna fått krydda kompositionerna.

Någon gång halvvägs in i konserten börjar bandet experimentera med finurliga trumkomp och då faller hela konceptet. Jag trodde att meningen med sådan här musik var att allting skulle vara rakt på, och visst krävs det ibland förnyelse. Men som sagt, lägg in en trumpet och trombon istället för att trumma lustigt. Då lovar jag att Boris och the Jeltsins kommer ha sprungit om Florence Valentin med hästlängder om några år.