Recension - Live
Är det något metalband i Sverige som förtjänar att bära epitetet "true" är det
Nifelheim. I alla fall om man frågar dem själva.
- Det är vi som är Nifelheim och det är vi som står för metal på den här festivalen, konstaterar sångaren Hellbutcher krasst efter att orkestern intagit estraden och inte bara bränt av några fräna black metalstycken, utan också blängt ondskefullt på publiken. Här är det ingen lek som gäller, allt är på blodigt allvar.
Det är lätt att förlora sig i Nifelheims attribut med läder och decimeterlånga nitar. För att inte tala om bröderna hårdrocks fruktansvärt onda frisyrer (kala skallar omgivna av stripigt hårdrockshår kan låta löjeväckande, men i kombination med svart smink och butter uppsyn är det genuint ondskefullt, jag menar det bokstavligt!), men det här är långt ifrån ett spektakel byggt bara på image. Nifelheim tar sin musik seriöst och bjuder på slafsig black metal med allt annat än godhjärtade undertoner. Det är kompetent och det är framförallt hårt i Close-Up-tältet från första sekund till den andra.
Att tala om hits när det handlar om ett band som Nifelheim är naturligtvis fel och bandmedlemmarna själva skulle förmodligen bli vansinniga om man gjorde det (det är inte för inte de en gång yttrade att allt som låter för bra åker i papperskorgen), men så gott som varje låt tas emot så av publiken. Det är en rejält laddad skara black metalfantaster som trängs framför scenen och ingen tycks kunna få nog av bröderna hårdrock och dess undersåtar. Undertecknad blir som mest tillfredställd i
Sodomizer från det självbetitlade debutalbumet. Bättre black metaldänga får man leta efter.
På en festival där många av huvudakterna ägnar sig åt en ganska kommersiell form av hårdrock ligger det nog trots allt ganska mycket sanning i Hellbutchers tidiga uttalande. Nifelheim står verkligen för metal. De är ett av väldigt få band som kommer undan med att ta sig själva på ofantligt stort allvar. Det klär dem på något märkligt vis och säga vad man vill, men de har trots allt skrivit en räcka riktigt vansinniga black metallåtar. Det är skönt med ett band som verkligen står för sin sak under den svagaste av Metal Towns två dagar.
Relaterat
Metaltown 2008
Det bästa från 00-talet
Kommentera
Inga kommentarer