Joyzine

[stäng]

Recension - Live

HIM
Hultsfredsfestivalen
2008-06-13
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-06-17
Hemsida: www.heartagram.com

Senast jag såg HIM spela på Hultsfred somnade jag några låtar in i setet med ryggen mot en björk. Jag vet inte om det säger mer om HIM än vad det säger om mig (att vara på festival kan förvisso vara tröttsamt, framförallt då man börjar komma upp i åren). Men min uppfattning är att HIM, eller ska jag säga Ville Valo?, knappast har gjort några odödliga spelningar de gånger de stått på en scen i Hultsfred (ni vet väl att första gången var 1998 och scenen då var Stora Dans(!)?).

Därför blev jag aningen förvånad när jag snackade med Ville på telefon strax innan festivalen; engagemanget och kärleken till musiken gick inte att ta miste på. Konstigt med tanke på att även den här spelningen knappast går till historien som en av de mest minnesvärda. Sömnigt var ordet, tyvärr var alla björkar upptagna den här gången. Men man måste ändå ge credit till Ville and friends, att sälja guld i Staterna är inte fy skam, och visst är (Rip Off) The Wings Of A Butterfly som skräddarsydd för att få mycket radiorid. Hela ”Dark Light”, HIM:s guldkantade album från 2005, är faktiskt över förväntan.

Med hyfsat ny skiva ute, ”Venus Doom”, och live-DVD precis släppt, ligger störst fokus på nyare material, även om de gamla hittarna också spelas förstås (jag tröttar aldrig på att höra den snygga covern på Chris Isaacs Wicked Game). Till skillnad mot ”Dark Light” är ”Venus Doom”, som namnet antyder, betydligt mörkare och mer Black Sabbath-inspirerad. Vilket nödvändigtvis inte behöver vara något positivt, många av låtarna är istället segdragna och supersolon signerat gitarrist Linde är inget jag drömmer våta drömmar om.

Det sägs ju att Ville nu legat på torken och därför skippar allt vad alkohol heter, men inte gör det honom till en mer sprudlande scenpersonlighet för det. Jag var reda inne på det i The Hives-recensionen, att det är svårt att bli överraskad när man sett ett band tillräckligt många gånger; HIM har å andra sidan inte överraskat någon gång hittills. Jag kan förstå att det finns de som finner en fascination i Ville Valo, karln har ändå en farlig rockpojkekarisma, men rent musikaliskt har Love Metal gått på tomgång sedan lång tid tillbaks.