Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Puddle Of Mudd
Famous, 2008
Skivbolag: Universal
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-01-13
Hemsida: www.puddleofmudd.com

Första tanken: En ny platta med Puddle Of Mudd 2008? Den sliskigt tillrättalagda radiorocken har väl knappast varit i ropet sedan Creed gick och självdog och någon ny grungevåg lär heller inte vara på ingång. Att det lysande omslaget från majordebuten ”Come Clean” (ni vet det svartvita med den lille killen som glatt står och kissar i en buske) efterföljdes av ett trist bildkollage på uppföljaren ”Life On Display” och nu tvingas dela skivställ med en hopplöst tråkig pojkbandsbild (kolla bara omslaget ovan) gör att slutsatsen är enkel. Puddle Of Mudd har gjort det enkelt för sig och travat iväg ännu längre mot det lättillgängligas fåra. Att de skrev sin bästa låt – She hates me – redan 2002 gör knappast heller att förväntningarna är skyhöga.

Första intrycket: Jag har helt fel. Visst är ”Famous” en skiva som har rötterna i den amerikanska radiorocken, men Puddle Of Mudd trycker betydligt mer på sina grungeelement den här gången och vågar tvärt emot mina förväntningar vara riktigt stökiga. Titelspåret är ett vitaminpiller och avigt komponerade Psycho ett riktigt vågat spår för att komma från en grupp av det här slaget. Att den släpptes som singel i USA är bara att applådera. I ett land där det är farligt att sticka ut allt för mycket är det modigt.

Slutgiltig slutsats: Både den första tanken och det första intrycket är korrekta. När ”Famous” väl får sätta sig visar den sig vara ungefär lika slätstruken och lättglömd som de flesta skivorna inom den här genren. Men den är inte alls utan förtjänster. Även om ungefär hälften av materialet puttrar på tomgång står de nämnda spåren ut, den obligatoriska balladen We don’t have to look back now är riktigt bra och trion Moonshine, Radiate och If I could love you är amerikansk tryggrock av bästa märke.

Sammantaget innebär det att Puddle Of Mudd överraskar positivt. Majordebuten håller jag fortfarande som en starkare skiva, men orkestern visar trots allt att den här genren fortfarande kan vara intressant i början av 2008. Om de bara hade haft bättre smak än att dölja musiken bakom ett så anskrämligt omslag hade det varit ännu bättre.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner