Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Krönika

Pinsamt Nuclear Blast!

Jag är för nedladdning!
Det är något bra, vad skivbolagen än försöker vända och vrida det till. Argumenten kan ni vid det här laget. Det är fin promotion för mindre etablerade akter, ett bra sätt att kunna förhandslyssna på plattor för presumtiva skivköpare och inte minst en rejäl spark i baken på snikna skivbolagshajar som tror att de kan ta vilka fantasisummor som helst betalt för lite musik.

Men nu har det gått för långt.
Hårdrocksgruppen In Flames ska släppa sitt nya, för många efterlängtade album, ”Come Clarity” den sjätte februari nästa år (2006). När det här skrivs, den 30e november 2005, finns plattan redan på nätet. Det är drygt två månader kvar till releasedatum. Jag upprepar, två månader. Det är för mycket!

Rent principiellt är jag inte alls emot att skivorna läcker lite för tidigt. Tänk den där kittlande känslan av att hitta ett album några dagar, någon vecka innan det når marknaden. Känslan av att äntligen få höra verket och samtidigt känna att man är lite före alla andra. Men flera månader! Jag var själv på förhandslyssningen av albumet i oktober, en lyssning var inte tillräckligt för att kunna avgöra huruvida det är ett bra eller tveksamt opus. Jag hade sett fram emot den där känslan av smygande upphetsning, av iver över att återigen få höra plattan när det närmade sig släppdatum. Nu ligger den plötsligt bara där på nätet, två månader för tidigt. All spänning är som bortblåst. Det är för dåligt!

Vilka ska vi då ge skulden? De personer som lägger ut plattorna på nätet tänker ni kanske. Absolut inte säger jag. För dem är det en sport att vara först, att göra musiken tillgänglig före alla andra. Vore det inte för dem skulle ingen skiva någonsin hamna på nätet. Hela ansvaret måste självfallet tillskrivas skivbolaget Nuclear Blast. Tänk er själva, bolaget håller med pompa och ståt en påkostad happening för medierepresentanter i oktober. Albumet är då redan färdigt, hade en planerad release sent 2005, men flyttades fram några månader. Anledningen till det? Pengar förstås. Tyskarna ville bygga ett större intresse för plattan, göra den mer efterlängtad, mjölka ur de sista slantarna ur tidigare album och återsläpp, vad vet jag. Det enda vi kan vara säkra på är att orsakerna till albumsläppets framflyttande var krasst ekonomiska. Hur dåligt är det då inte att låta plattan sippra ut på nätet så långt i förväg?

Det är väl egentligen småaktigt av mig att gnälla över lite utebliven iver och spänning när plattan är ute så här tidigt. Tänk då bandet. Inför släppet av förra plattan ”Soundtrack to your escape” var jag i Göteborg och hängde med trumslagaren Daniel Svensson för att göra ett reportage åt en annan publikation. Det var bara några veckor innan releasen och albumet hade precis läckt. Redan då visade Daniel tydlig irritation över att plattan var ute, vad ska då hända nu? Att det skulle vara särkilt kännbart ekonomiskt tror jag inte, de riktiga fansen kommer säkert köpa plattan ändå, men ett antal hinner säkerligen tröttna på släppet innan det ens haft offentlig release. Framförallt handlar det om något mentalt, hur kul kan det vara som band att jobba och jobba, tillslut få ett releasedatum att se fram emot och sedan se plattan ute långt, långt dessförinnan utan att själva kunna påverka det? Men det är kanske något band i allmänhet bör börja vänja sig vid om inte skivbolagen kan sköta sådant här proffsigare.

Det provocerande med hela den här situationen är musikbranschen i allmänhet och skivbolagen i synnerhet som gnäller och gnäller och gnäller över nedladdningen, men i realiteten är de som ställer till det värst av alla. Nuclear Blast håller på plattan för att tjäna flis, men skjuter sig i foten med dubbla skott när den läcker så här tidigt. Branschen som sådan jagar enstaka fildelare och bestraffar dem som verkligen betalar för plattorna (tänk bara Sonys senaste Spyware-fadäs), men är rent inkompetenta när det gäller att förhindra spridningen och dess skadeverkningar i det tidigaste skedet av dem alla.

Konklusionen av detta blir, som alltid när det skrivs om nedladdning, att det är bolagen själva som bör skämmas. Som bör ta på sig ansvaret, som bör rannsaka sig själva. Av ren respekt mot banden och de fildelare de sedan kommer att jaga bör bolagen förhindra spridningen i de tidigaste stadierna på ett bättre sätt. Inte med hjälp av kopieringsskydd, blipp-bloppljud på promoskivor eller andra vansinniga tilltag. Utan helt enkelt genom att se till att skivorna inte hamnar i händerna på eventuella spridare så här tidigt. Hur svårt kan det vara? Att materialet förr eller senare sipprar ut är en självklarhet, något ofrånkomligt. Att det gör det så här tidigt är en ren skam för Nuclear Blast.

Fildelning är något bra! Argumenten kan ni redan. Men nu har det gått för långt.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Mikael Mjörnberg 2005-12-06

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner