Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Live

Lampshade
Herrgårn, Linköping
2006-03-09
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-03-14
Hemsida: www.lampshade.dk

Det är mäktigt med musik som lever sitt eget liv. Lika mäktigt och fascinerande när man når och konstruerar en helhet som faktiskt blir och är större än dess innefattande delar. Kvällen bjuder på två akter som båda rör sig inom detta område och denna drömska musikaliska disciplin fast på två olika sätt. Först ut är Namur , ett projekt signerat baptistprästsonen David Åhlén. Drömska melodier varvas med en bortomsvävande mjuk sång, ett känslotillstånd som ändå vilar på en osäker grund då vissa partier tar en total vändning och gränsar mot musikaliskt och alarmerande kaos. En högst utmanande upplevelse för trumhinnorna.

Lampshade , detta konglomerat av invånare från såväl Danmark som Sverige, har vissa likheter med Namur, i alla fall då det kommer till användandet av dynamik och vackra harmonier, men de går en betydligt mjukare väg fram. De har dessutom ett helt tivoli med sig på scen. Det är speldosor, trumpeter, orglar och vad som ser ut som skal till elfioler. Undrar om man inte också borde se sångerskan Rebekkamaria som ett instrument? En otrolig röst har hon i alla fall. Någon korsning av Björk och Nina Persson kanske skulle kunna passa som beskrivning. Inte ens språket binder henne fast. Vi får höra vackra alster på både danska, engelska och svenska. Disse Fugle, New Legs och Fjäril är låtar som etsar sig fast någonstans en bit in i själen.

Just att det inte finns någon egentlig tydlig struktur på musiken gör den också väldigt oförutsägbar. Vilket också gör att man bygger upp en viss spänning inför varje taktbyte och inför varje nytt ackord. Tillslut når dock Lampshade en punkt där man kan urskilja en viss upprepning eller en återvändsgränd för både kreativitet och spontanitet, men detta vägs ändå upp av den spelglädje orkestern visar upp denna kväll. Framförallt herr Johannes Dybkjaer Andersson på bas gör en helgjuten insats där han flänger runt på vänsterkanten. I sann Sigur Rós-anda hittas även ytterligare ett användningsområde för fiolstråken, ni gissade rätt, nämligen som temporärt gitarrplektrum. Nästan så att man skulle kunna kalla gitarristen Henric Claessons svepande stråkrörelsers som en sensuell upplevelse. Men bara nästan.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner