Recension - Demo
Jag måste säga att den första referens jag kommer att tänka på när jag hör inledningen i första spåret
What’s the catch är
Roxette. Det är dock inte ett bestående intryck utan sedan låter det snarare som
Creedence Clearwater Revival. Andra spåret
How do we know kliver dock iväg i en helt motsatt riktning och påminner en hel del om den gamla hederliga 70-talshårdrocken med
Led Zeppelin som främsta referenspunkt. Kan möjligen skönja en liten gnutta
Black Sabbath också om jag lyssnar riktigt noga. Dock enbart om jag koncentrerar mig på musiken, det är ingen Ozzy-pipa det handlar om här.
I dessa två jaktmarker rör sig sedan Karlstads
Shiner och som det skickliga band de är adderar de dessutom en portion nytänkande och egna infall till musiken. Stundtals kan jag snoka upp spår av ökenrock i låtarna och då och då låter den raka rocken lite punkig. Värmlänningarnas styrka ligger just i det att de lyckas införliva många olika stilar i sin rockmusik utan att det låter det minsta splittrat. För det är trots allt enkel rock det handlar om.
Sen kan jag helt klart klaga på att sången är lite väl tam och diverse andra petitesser. Men jag ser ingen anledning att börja peka på svaga punkter. Det är så få och som helhet står sig den här demon så stark att det mest vore fånigt. Jag lyssnar mer än gärna på den här plattan om och om igen, främst mästerstycket
Easy way. Frågan är bara när skivan ska spelas, den är lite för trög att röja till och något för snabb att slöa eller mysa i sällskap med.

Relaterat
Shiner ()
Kommentera
Inga kommentarer