Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Demo

My Mellow Venue
Juggernaut ep
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-01-10
Hemsida: www.mymellowvenue.com

Som musikaliska influenser slänger man sig med stora namn som Mew, Kashmir, Radiohead, Muse och ett av mina personliga favoritband för tillfället, Bloc Party. Redan här har en liten, liten känsla av förväntan släppts lös, vilket i sig är bra om plattan faktiskt motsvarar förväntningarna, men inte alls särskilt bra om den inte gör det.

Halvvägs in i första låten Fraile Eyes suckar jag något tungt och himlar med ögonen: trist är min kommentar. Då plötsligt dör låten för att precis som fågel fenix återfödas i all sin brännande prakt. Eller tja, kanske inte fullt så dramatiskt men ändå något åt det hållet! Låten ändrar het karaktär i form av takt och rytm. Det är svårt att säga om det egentligen blir bättre, det hela är så pass annorlunda i jämförelse mot första delen av låten. Två låtar sammansvetsade till en kanske är en mer korrekt analys. Men just detta tilltagande av knep är tillräckligt oväntat att det faktiskt går hem. Låten blir minnesvärd. Ungefär på detta sätt arbetar My Mellow Venue på resterande tre låtar på Ep:n.

Även om det aldrig blir lika tydligt som i Fraile Eyes har resterande låtar en tendens att ändra karaktär lite hipp som happ. Bloc Party-referensen antar jag ska symbolisera öppningsriffet på plattans andra spår, Between Waters. Sångprestationen skulle jag nästan närmast likna Alphaville om något. Take On Me är faktiskt inte en så pjåkig låt när man väl tänker efter. Ändå känns Between Waters som en naturlig uppföljare till öppningsspåret även om man knappt kommer ihåg den efter en genomlyssning.

Intron verkar annars vara något av My Mellow Venues superkraft. Inledningarna till Ep:ns samtliga spår är ruskigt vackra och välkomponerande i form av harmoni och stämning. Ubåtskänslan i The Passage gör hela låten. Lika klassisk är formen hos den avslutande Repose Of A Departed Soul. En pianoballad med lagom dos vackra känslostormar och längtanssång. Givetvis också med ett energiskt rockskrammelslut. En värdig avslutning på en helt godkänd Ep.

Vad som ändå kommer att dra ner betyget något är att produktionen känns lite väl slick. Det känns helt enkelt inte som om My Mellow Venue får ut hela sin potential. Dynamiken som jag vet finns där live kommer inte alls fram på ”Juggernaut Ep”. Istället känns det hela platt, linjeformat. Kanske beror det på feg mixning eller på alldeles för komprimerad mastring, vad vet jag? Mitt tips är i alla fall att nästa gång kolla in lite olika studios, producenter/ljudtekniker och verkligen våga experimentera med ljudbilden samt dess nivåer.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner