Joyzine

[stäng]

Fem korta

Officer Kicks

Fem korta frågor till Jamie Scallion, sångare i brittiska uppkomlingarna Officer Kicks...

Er platta ”The Six Grand Plot” som precis fått svensk distribution spelades in för över ett år sedan, har ni hunnit tröttna på låtarna?
Nej, vi blir aldrig uttråkade av våra egna låtar om vi hör dem på radio eller någon sportshow och att spela dem live är alltid en njutning. Vi älskar de här låtarna och då är det svårt att tröttna på dem. Jag kan tänka mig att det skulle vara en annan femma om vi lirat dem i över tio år, men även i ett sådant läge kan man inte säga annat än att det är bättre än att behöva jobba för att förtjäna sitt uppehälle. Jag hatar musiker som beklagar sig över sin situation.

Hur kommer det sig att ni spelade in i Oasis egen studio och hur kändes det att göra det?
Killen som har producerat och agerat ljudtekniker på några av Oasis plattor är en vän och ett fan av oss. Han spelade upp vår musik för Noel som i sin tur var vänlig nog att bjuda in oss att spela in i hans privata studio. Vi behövde knappt betala någonting och han satt själv bakom spakarna, det var som en dröm som blev sann. Det var en alldeles fantastisk upplevelse, vi var ute på landet i två veckor, drack vin och använde grym utrustning. Noel har hundratals fantastiska gitarrer och eftersom bandet inte var ute på turné förvarade han dem allihop där. Familjen som tar hand om hans ägor lagade mer mat till oss än vi kunde äta så vi behövde gå på diet när vi kom därifrån.

Om vi använde några av hans gitarrer på inspelningen? Ja det gjorde vi faktiskt, men det stannar mellan dig, mig och Sverige.

Ni har spelat in en del nya grejer också, vad kan vi förvänta oss av det materialet?
Jag antar att det blir mer av samma sak men med lite stadigare gränser. Det är viktigt för ett band att försöka bryta barriärer med varje nytt album.

Ni har blivit kallade för en engelsk version av Kings Of Leon, hur ställer ni er till det?
Det är så klart väldigt smickrande, men själva tycker vi kanske inte att det är helt sant. Jag tycker att vi skiljer oss ganska mycket på flera sätt, men det är klart att vi precis som dem är en rockgrupp i form av en kvartett. Min och Calebs röst är väldigt olika. Men vad vi i bandet tycker att vi låter som skiljer sig utan tvekan från hur dem som lyssnar på oss ser på saken.

Om ni fick sätta samman en festivalineup med fem andra band, vilka skulle dessa bli och i vilken ordning skulle de spela?
Jag hoppas verkligen att jag får plocka med före detta band på den här listan eftersom vi som band knappast har hämtat några influenser från gäng som är aktuella idag. Jag antar att vi skulle vara väldigt nervösa om vi fick chansen att spela med följande, men det vore värt ett försök...

1. The Doors – James Douglas Morrison var en poet och enligt mig också den första punkaren. När Johnny Rotten uppmanade folk att slå sönder spelställen och skapa kaos hade Morrison redan gjort det i tio år. Hans texter är outstanding. Musiken som Manzerak och resten av gruppen komponerade passade orden utmärkt. De kunde vara avant-garde och samtidigt skriva nätta små popdängor, jag älskar den variationen. Jag fick så klart aldrig se dem live, men Morrisons karisma är något att minnas.
2. Led Zeppelin – Från Stairway to heaven till Black Dog till Ramble On till Houses of the holy till Kashmir. De var helt enkelt fyra av de mest talangfulla musikerna någonsin som strålade samman och skapade magi. Ett fantastiskt liveband.
3. James Hendrix – Den störste rockgitarrist som någonsin levat. Han var en licks-maskin och live på en festival skulle han kunna blåsa huvudet av hela publiken.
4. Bob Dylan - ”Blood on the tracks” är min favoritskiva. Dylan är en annan punkare. Hur modig måste man inte vara för att stega ut på Newports folkfestival och spela elektriskt. Jag tycker bäst om hans elektriska period.
5. The Clash – Det är egentligen dött lopp för på punkens nivå hade jag velat ha Sex Pistols här, men jag tycker att The Clash överträffade dem med tanke på att de hade ett mer mångfacetterat sound och gav världen sånger som Rock the kasbah och Bank robber lika väl som klassiska Lps som ”London Calling”. För ett Londonband är det väldigt inspirerande.