Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Warning: mysql_fetch_array() expects parameter 1 to be resource, boolean given in /customers/b/a/d/joyzine.se/httpd.www/control/DatabaseController.php on line 68 Warning: mysql_fetch_array() expects parameter 1 to be resource, boolean given in /customers/b/a/d/joyzine.se/httpd.www/control/DatabaseController.php on line 68

Recension - Skiva

O'Death
Head Home, 2007
Skivbolag: City Slang
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-08-21
Hemsida: www.odeath.net

Det här måste vara den mest förväntade recensionen jag någonsin har skrivit. Sett till mig själv och mina egna förväntningar. Efter att jag såg galenskaparna i amerikanska O’Death på Acceleratorfestivalen för någon månad sedan, och blev totalt hänförd kan tilläggas, finns det inget snack om att jag kommer att kunna lista ut precis vad som finns på ”Head Home”. Recensionen av plattan kommer att bli precis som recensionen av spelningen, ska vi slå vad?

Ett par takter in i Down to Rest och jag är fast. Förhäxad. Mållös. Det är så galet att det blir galet bra. En skenande fiolspelare, en helvetiskt bankande trummis, en banjospelare som tagen ur ”banjoduellen” upphöjt till två, och en blyg frontman. Det hörs givetvis inte att Greg Jaime är blyg, men jag vet det. Därför imponeras jag desto mer av den aviga, gnälliga sydstatssången. Och Jesse Newmans blekfeta baskropp kan jag inte glömma heller, även om just basen inte har något framträdande roll i denna kaotiska kofösarsoppa.

”Head Home” har verkligen lyckats fånga den råa energi som O’Death också visar upp live. Det låter rent av live, på ett positivt sätt. Det finns en vibrerande nerv närvarande hela tiden. Men så börjar jag tänka efter. Precis som på Trädgårn’. Kan det inte bara vara så att det är nyhetens behag som spelar mig ett litet spratt? Jag tror inte det, inte än.

Vad som skiljer O’Death live från O’Death på skiva är att ”Head Home” faktiskt erbjuder några fler långsamma alster också. Som absolut fungerar på just skiva, live är jag mer tveksam. Vilket bandet givetvis förstod före mig. Nå, så långt tycker jag nog att recensionen matchar den från Accelerator. Nu kommer kritiken. Det blir för enformigt. Konceptet är spännande och nyskapande, om nu O’Death bara hade varit självkritiska nog att hålla ner låtantalet. 15 spår är minst fem får många. Kanske sex i O’Deaths fall. Vissa spår, som såsiga Nathaniel platsar inte ens som utfyllnadsspår.

Jag kan köpa att artister, framförallt när det handlar om ett debutalbum, vill visa upp så mycket som möjligt, men det får inte gå till överdrift. De dåliga låtarna ska inte med, punkt slut. Det är brist på smak helt enkelt. Men jag kan inte dra ner betyget allt för långt heller. Bra musik är bra musik, i O’Deaths fall har de bara blandat ut den med lite dålig. O’Death förblir är ett band du bara måste lyssna på, och än bättre, se live när du har chansen.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner