Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Krönika

Jag är spytrött på det standardmässiga skrytljuget

Jag har skrivit om musik i en halv evighet. Trender har kommit och gått, mängder av artister har passerat revy och genrer har hunnit byta namn både en och fem gånger längs vägen. Men på skivbolagen och distributörernas marknadsföringsavdelningar har det inte hänt ett dyft.

Ibland funderar jag på fullaste allvar på om man inte borde starta en ny byrå. Det finns så många band som skulle kunna må så mycket bättre av att presenteras på ett så mycket proffsigare och mer intressant sätt. Utan att slentrianmässigt beskrivas som guds gåva till mänskligheten av fantasilösa skivbolagsmiffon som lärt sig standardmall 1A och sen inte haft vett nog att lära sig tänka utanför boxen.

Men kanske är det så att branschen är så indoktrinerad att aktörer av olika slag inte skulle klara av att bli utsatta för nya angreppssätt eller läsa nya typer av presentationer. Kanske är det bara jag som är spytrött på standardmässigt och meningslöst skrytljug.

Den där innovativa och framåtsträvande byrån för profilering av band kanske bara är en dödfödd tanke trots allt.

På skivbolagens och distributörernas marknadsföringsavdelningar skriver man sina texter som man alltid har skrivit. Enligt standardformat 1A.

Vi som försöker ha det här som yrke är naturligtvis mer utsatta än er som bara lyssnar, men även ni tvingas ju dras med den eländiga enfaldighet som finns när det kommer till pressreleaser och bandbiografier. Ni matas ju med dem via nätet ni också.

När 95 procent av alla skivbolagsmail, pressreleaser och brev inleds med att förklara hur (oftast mediokra) plattor är nya milstolpar, fantastiska verk som kommer ta genren framåt, är det väl kanske en sak. Att förhäva sig och försöka sälja hör ju själva grejen till.

Men när veckans femtioåttonde standardband från Sydeuropa (eller Sverige för den delen) beskrivs på samma sätt är det parodiskt. Men, well, det ingår i standardformulär 1A och ska alltid vara med. För det är visst så man gör.

När demoband långrandigt och onödigt berättar utdraget om bandmedlemmar som kommit och gått (”Åke ersatte sedan Pelle på bas som efter ett tag lämnade bandet och fick sin ersättare i Kalle” ni vet) kan jag ha överseende med det. När skivbolag som släppt mängder med plattor gör samma sak om och om igen blir jag bara provocerad.

För vem bryr sig om att anonyma människor som man aldrig tidigare hört talas om kommit till och lämnat ett nytt band som man aldrig tidigare hört, sett eller vetat om? Det är fullständigt irrelevant information. Men, well, det ingår i standardformulär 1A och ska alltid vara med. För det är visst så man gör.

Det finns så mycket som borde kunna sägas och berättas för att skapa intresse kring en orkester. Men det görs inte. Eller, för att vara mer rättvis, det är alldeles, alldeles för få som gör det. Slentrianmässigt hypande och långrandiga beskrivningar av sakers faktiska tillstånd har gjort att mängder av band som hade kunnat vara värda uppmärksamhet sorterats bort längs vägen, för att framställningen omkring dem varit alldeles för menlös.

Det är ändå ganska märkligt att det i en bransch där det ständigt öppnas nya vägar för att nå ut med musik och där gränserna ständigt flyttas fram på alla möjliga plan inte har hänt något med sättet att i text beskriva band sedan Luther var ung.

Att ingen verkar visa minsta lilla intresse för att faktiskt säga något som faktiskt är vettigt är förundrande.

Men som sagt, det kanske är så folk vill ha det. Med tanke på hur länge det sett exakt likadant ut är det kanske bara är jag som är spytrött på det standardmässiga skrytljuget.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Mikael Mjörnberg 2011-11-10

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Sven, 2011-11-15 14:04:20 (95.209.58.135)

Du menar alltså att skivbolagen ska skriva "Eh, det här bandet är ganska menlöst, plattan låter som allting annat och du klarar dig utan den" i sina releaser? Det handlar om marknadsföring. Det är inte konstigare än att matföretag hävdar att deras produkt är godast i sin reklam. Är det verkligen något att bli upprörd över? Bolaget som vill ha sålt skivan skriver i sin pressrelase att den är grymt bra, ofta med överdrifter, men det är väl ändå ingen som tar dessa på allvar? De enda som läser dessa är recensenterna, och de vet bättre än att ta till sig superlativen. Om du har svårt att bedöma band på ett rättvist sätt på grund av vad bolaget påstår bör du överväga att byta karriär.

Micke - Joyzine.se, 2011-11-11 16:28:50 (217.208.80.97)

Niklas: 2B tror jag :)

Niklas, 2011-11-10 15:51:51 (212.112.176.2)

Vilken standardmall var det nu igen...?

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner