Joyzine.se






Recension - Skiva

Nine Stones Close
Traces, 2011
Skivbolag: ProgRock Records
Av: Sebastian Norling Rauhala
Publicerad: 2011-10-15
Hemsida: www.ninestonesclose.com

Debuten “St Lo” med Nine Stones Close hade några intressanta stycken, men lät också alltför mycket som lyxig hissmusik. Skivan var i det stora hela ett soloprojekt för gitarristen Adrian Jones, innan han året efter lärde känna keyboardisten Brendan Eyre på ett Marillion-konvent.

Nya vaxet ”Traces” pusslades ihop i diverse studios och enligt gruppens hemsida hade inte Adrian Jones och skivans sångare Mark Atkinson träffats ännu då skivan var klar, men det låter ändå mer som en bandplatta än ”St Lo” och mer varierande.

Pink Floyd-atmosfär komplett med ett David Gilmourskt gitarrintro inleder första låten Reality Check, men den bryts tvärt av då Porcupine Tree-riffen och Deep Purple-orgeln brakar in mot mitten för att sedan avslutas som den började. Falling to pieces kombinerar känslig popnerv med svängig akustisk gitarr-afton på en inrökt kvarterspub.

Skip-knappen är bannlyst under lyssningen, då de fem spåren måste höras i ett svep. Titellåten hade behövt ett vassare utförande, men avslutningen med den fascinerande Thicker than water (i texthäftet uppdelad i fyra delar!) kan vara något av det bästa som presterats inom progressive rock; jazzigt mittenparti och fläskigt outro med mer Deep Purple-orgel där Mark Atkinsons röst smeker som sammet mot en nyduschad kropp.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner