Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Cat’s Eyes
S/t, 2011
Skivbolag: Coop
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2011-05-20
Hemsida: catseyesmusic.com

På förhand känns det såväl högintressant som högst osäkert. Sångaren från brittiska och därmed NME-hajpade The Horrors tillsammans med en italiensk-kanadensisk operasångerska, det låter svårt att riktigt greppa och kan sluta på båda sidor av kvalitetens spektrum. Faris Badwan och Rachel Zeffira bildar tillsammans Cat’s Eyes som gjort en skiva som tyvärr är just svår att greppa.

Första spåret bär samma namn som såväl duon som skivan och låter närmast som något taget ur en Tarantino-rulle. Badwans mörka, olycksbådande stämma i förgrunden och Zeffiras i bakgrunden tillsammans med ett härligt driv resulterar i en låt som skulle passa utmärkt som intro i en film. I I’m not stupid är det istället Zeffira som är huvudpersonen, i en ljuv och avskalad låt som andas 60-talets girl groups och där all raspighet från förknippat med LP-skivan återanvänds. Det sista mest med en irriterande effekt, medan jag älskar flirtandet med nämnda grupper.

Mellan de här två stämningarna rör sig i alla fall skivan. Ibland är det som i den fina, avslutande I knew it was over, pianobaserat och bräckligt. Ibland smutsigare och mörkare, som i allt annat än minnesvärda Sooner or later, där det låter som att Faris Badwan gör ett tafatt försök att leka Nick Cave. Gemensamt för låtarna är att de i gammal popanda är förhållandevis korta. De tio spåren klockar som helhet in på under halvtimmen, på gott och på ont. Jag har inget emot korta låtar, men skivan som helhet skulle vinna på att få sätta sig lite bättre. Influenserna från musikhistorien hörs tydligt, lyssna bara på Over you, men på något sätt lyckas Cat’s Eyes många gånger skapa något eget ändå. I de stunderna mer suggestivt än med det mest klichéartade, sockersöta 60-talssoundet.

I en tid när albumformatet mer och mer får stryka på foten för var och ens best of av exempelvis Spotifys utbud, borde det väl inte spela någon roll om en skiva spretar eller inte? Nja, ska det vara en skiva vill jag ändå ha en känsla av en enhet, något som håller ihop och något som kommer att bevara den i mitt minne. Saker som till stor del går bort när det gäller ”Cat’s Eyes”. Duon blandar friskt mellan högt och lågt på flera plan och helhetsintrycket blir diffust. Jag är ambivalent inställd till det här, för även om det finns flera starka spår är jag inte övertygad. Men en lovande debut, det är det.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner