Recension - Skiva
Hitmelodier som
Weak och
Hedonism är för alltid djupt rotade i den världsomfattande musiksjälen, men de senaste tio åren har det faktiskt varit ganska tyst om
Skunk Anansie och den karismatiska frontkvinnan
Skin (som förvisso släppte det fina soloalbumet ”Fake chemical state” 2006). Visst, det kom en best of för några år sedan, men annars har bandet trots livsviktiga låtar fallit lite i glömska. Det ska det bli ändring på nu.
Slutligen är det dags för ett nytt fullängdsalbum och de som älskade Skunk Anansie förr kommer att känna igen sig. Men också snabbt inse att allt inte är vad det en gång var. Det vore väl nästan oförskämt mot både sig själva och fansen att låta exakt likadant som för dryga tio år sedan? Det är fullkomligt naturligt att Skunk Anansie gått och blivit lite vuxnare, lite mognare.
Skin spottar inte och fräser inte lika uppeldat längre. Istället lutar hon sig i större utsträckning mot sin klart behagliga skönsångsröst. Likadant är det med låtskapandet. Det där kantigt utmanande som alltid varit Skunk Anansies grej finns fortfarande där i låtarna, men nu handlar det inte lika mycket om ös som om genomtänkta strukturer. Gruppen bjuder på riktigt snygga låtar som allt som oftast balanserar på rockhyllan snarare än den som lutar åt punk. Till och med några ballader slinker med.
”Wonderlustre” visar helt enkelt upp ett vuxet Skunk Anansie som med tanke på omständigheterna står sig riktigt väl ställt bredvid tidigare dyrgripar i diskografin.

Relaterat
Skunk Anansie
Kommentera
Inga kommentarer