Recension - Skiva
Jag kan rakt av köpa att det är helfestligt att samtidigt som man klär ut
sig till pirater kalla sin musik för ”In Yar Face Metal”. Samtidigt är det
förstås ganska kul att byta ut de klassiska ”ough”-skriken i början av
metallåtar mot utdragna ”yaaaar”. Men utöver det? Nej, annat än det rent
lyteskomiska är New Jerseys piratrio
Swashbuckle inget annat än ett vrak som borde fått
ligga kvar på botten.
Där skotska piratensemblen
Alestorm
satsar på det bombastiskt storslagna och de klämkäcka melodierna backade
av druckna körer vill Swashbuckle hålla det lite mer basic, vara lite
råare och tilltala en aningen annan publik. Utan att för den sakens skull
framhäva Alestorm som något särskilt lyssningsvärt måste det understrykas
att de vinner piratkampen överlägset. ”Back to the noose” är nämligen mest
ansträngande.
I grunden lirar Swashbuckle thrash. Det finns kopplingar till så väl
Slayer som
Anthrax i den här piratbrygden, men de är inga
vidare musiker och heller inte några särskilt lyckade låtskrivare.
Följaktligen tenderar en stor del av materialet att falla in i sur punk.
Då hjälper det inte det minsta att små akustiska piratserenader vävs in
mellan låtarna. Och de kraxande spokenwordpartier (som dessutom är
klyschigare än klyschigast) som petats in är knappast ett
försäljningsargument på den positiva sidan.
Saken är tyvärr den att hade det inte varit för det hypade (av
vilken anledning kan man verkligen fråga sig) pirattemat hade bolagsjätten
Nuclear Blast inte velat ta i den här trion med tång. Rock'n'Rolf och hans
Running Wild har ständigt (med rätta)
betraktats med skepsis utanför den mest inbitna skaran nördar och jag kan
inte begripa varför de här sunkpiraterna inte möter samma öde.

Kommentera
Dåre, 2009-08-19 08:28:04 (85.119.130.10)
Märkligt betyg med tanke på sågningen. En 2:a betyder ju "godkänt".
För övrigt är "aningen annan" inkorrekt svenska.