Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

5th Sonic Brigade
S/t, 2009
Skivbolag: SPD
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-07-08
Hemsida: www.5thsonicbrigade.se

Det är trist med artister som inte verkar ha något genuint eller särskilt bra alls att ge till musikscenen. Jag menar definitivt inte att man är skräp och bör skämmas bara för att man kommit fram i rampljuset genom någon halvdan dokusåpa eller att det alltid behöver vara fel att haka på gamla hjältar som redan gjort grovjobbet. Men ibland får jag intrycket av artister att de är i svängen för sakens skull snarare än att de drivs av eld och passion. Att de vill ta något snarare än ge. Marcus Öhrn är ett typiskt sådant exempel.

Snubben är uppenbart begåvad med en inte alls tokig sångröst, men allt sedan han gjorde sig ett namn i Bert-spektaklet Fame Factory har det funnits en fadd smak kring det han gjort. Att agera sångare i en återförening av Noice där de två viktigaste bandmedlemmarna historiskt sett fått se sina tragiska levnadsöden ta sin ända osade mer profit än musikalisk kärlek (något som senare rättsliga efterspel fortsatt att spå på, men det är en annan historia) och känslan är precis densamma när han nu försöker imponera med sitt eget rockband 5th Sonic Brigade.

Låtmaterialet förmedlar en vilja att passa in och tilltala så många som möjligt snarare än eld och glöd. Ett ord som lismande passar utomordentligt och ersätter effektivt passionen när man talar om den här ensemblen. Rent musikaliskt låter det som om Per Gessle tappat hitfinessen och slagit sig samman med ett par tyska 80-talsrockare. Resten kan ni räkna ut själva.

Så som sagt, vissa artister verkar inte kunna göra saker utan att det ligger en beräknande baktanke och skaver (något som givetvis förnekas till det absurdas gräns). Det kan visst vara så att den baktanken saknas, men när det låter som om den finns där är det ofrånkomligt ett misslyckande.