Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Dragontears
Tambourine Freak Machine, 2008
Skivbolag: Bad Afro Records
Av: Mikael Mjrnberg
Publicerad: 2009-01-30
Hemsida: myspace.com/dragontears2000

Dragontears kan vara världens bästa ventil. Bandmedlemmarna har redan en fungerande karriär med Baby Woodrose och behöver därför inte bry sig särskilt mycket. Dragontears har ingen hemsida, de gör inga spelningar eller ställer upp för flådiga pressfotograferingar. De behöver inte ens bry sig om att klippa av sina låtar vid anständiga längder. Inom ramarna för den här gruppen kan danskarna andas ut och göra precis vad de vill utan några som helst krav eller måsten. Kallet tycks vara utflippad och knarkig psykedelia, så väl inom rock som electronica.

Och bra är det. ”Tambourine Freak Machine” är andra albumet under Dragontears-flagg, en sex låtar lång utflykt i allt som kan tänkas vara flummigt. Inledande The river är ett filtrerat mästerverk där det låter som om Placebo, Led Zeppelin och The Beatles idkade älskog i dimmor av substanser framställda någonstans i Sydamerika. Sävligt, flippat och vackert på ett sätt som inte ska beskrivas i ord.

Danskarna fortsätter med att göra utsökt psykedelia av Bob Dylans Masters of war och växlar konsekvent mellan mjuk rock och elektroniskt orkestrerade passager. Det låter som stundens infall och improvisatoriska utsvävningar i marijuanans kölvatten, men det måste finnas en del tanke bakom. Annars skulle ”Tambourine Freak Machine” inte låta så här bra.

Ventiler brukar ha en tendens att låta ganska onödiga för dem som inte själva ingår i berörda orkestrar. Med Dragontears är det inte så. Den här psykrocken skulle lätt ha kunnat saluföras som ett eget stort huvudband. Men då skulle förmodligen den prestigelöshet som nu är grunden till storheten försvinna. Ett viktigt album.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Relaterat

Dragontears (2007-01-01)
Dragontears (2010-01-01)

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner