Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Alter Bridge
Hultsfredsfestivalen
2008-06-12
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-06-17
Hemsida: www.alterbridge.com

Säga vad man vill om Creed, de fick ta en hel del stryk för att de var alldeles för kommersiella. Har även efter sin nedläggning anklagats för att vara otroligt slätstrukna och hånats för att de sålde enorma mängder med plattor. Men trots allt, de hade en räcka med låtar som faktiskt var ganska tilltalande. Det är betydligt mer än vad man kan säga om Alter Bridge. Bandet som tre fjärdedelar av Creed gått vidare med.

Applåder till Myles Kennedy som är en duktig sångare och ingen kan ta ifrån Mark Tremonti att han är en duktig gitarrist. Men vad spelar det för roll när han ser ut som en uppblåst fjant på scenen, att basisten Brian Marshall förmodligen är det mest färglösa som någonsin stått på Atlantis och när låtmaterialet är genomgående urtrist? Just precis ingenting.

Alter Bridge må vara hårdare än vad Creed någonsin var, men de saknar också de nyanser och de refränger som faktiskt gjorde trosbekännarna till det enorma rockband de en gång var. Det är ingen slump att Alter Bridge inte lyckas ta sig till en större Hultsfredsscen än Atlantis. Utan låtar, ingen större lyssnarskara.

Konserten har en riktig höjdpunkt. Det är när de tre Creedarna lämnar scenen och låter Kennedy husera ensam. Med gitarr i hand framför han Leonard Cohen-pärlan Hallelujah på ett ömsint, riktigt vackert sätt som får armhåren att resa sig.

Sen kliver övriga bandet på igen, Tremontis träliga gitarrunkande drar igång och resten av konserten fortsätter precis som den startade. Dötrist.