Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Recension - Skiva

Asoka
36 Years Later, 2008
Skivbolag: July Morning
Av: Carl Potvin Johansson
Publicerad: 2008-04-21
Hemsida: www.asokarock.se

Inte helt oväntat är Asoka något som faller mig i smaken. Märk väl att det handlar om en återförening, vilket jag tidigare propagerat en del emot. Jag tänker inte ändra ståndpunkt där, och jag kan inte låta bli att undra varför Asoka släppte sin debutplatta 1971, och sedan bestämde sig för att inte spela igen – förrän 36 år senare – och dessutom döpa skivan till just det. Det känns lite sådär, faktiskt.

Jag hade inte hört talas om Asoka förrän det blev tal om ny skiva och konserter förra året, kanske inte vidare konstigt eftersom de inte existerat på närmare 40 år. Sugen blir jag i alla fall på att kolla in första skivan.

Nuvarande uppsättning består av de tre originalmedlemmarna; Daffy Bengtsson (trummor), Tjobbe Bengtsson (bas) och Claes Ericsson (piano & orgel), samt de två nyförvärven Kjell (gitarr) och FalsterBosse (sång).

När skivan drar igång och sången framförs på ganska bred skånska blir jag något förvånad. Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men inte var det skånska i alla fall. Det har nog en del att göra med att jag förknippar svensk progg ganska hårt med dalarna och trakterna däromkring. Lite skånska är dock inte fel. I jämförelse med de två låtarna som har texter på engelska, Geographic Love och Negative People, är de skånska att föredra. Det bästa numret är nog den kanske mest skånska visan av dem alla, Madavisan. Som alltså betyder Matvisan, för de som inte förstår skånska. Härlig visa med ett sådär mysigt bonnigt språk som både får mig att digga och skratta gott. Hör här bara:

Rögad lax med hovmästarsås
Och en enbärsmarinerad tryffelgås
Körsbärsfromage till efterrätt
Och kaffe och kaga
Sen e jag ganska mätt

Mums och smask och belåtet rap
Och sen kan jag luta mig tillbaks
Och knäppa upp byxan som blivit så trång
Och nynna för mig själv min egen madasång

Mycket bra.
I övrigt låter det ganska mycket som man kunde tänka sig att svensk progg skulle låta 36 år senare. Ganska bra, men lite halvlojt. Texterna är inte något som får en att sprängas direkt, och en del nummer som till exempel Jag Blir Så Kåt, är tvivelaktiga. Blir nästan lite för mycket, men visst.

Dela p Facebook Dela p Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner