[stäng]

Misery Loves Co. Your vision was never mine to share, 2000 Skivbolag: Earache Av: Mikael Mjörnberg Publicerad: 2000-10-10 Hemsida: -

---

Det här är något så originellt som balladmetal, egentligen tror jag inte att det finns någon genre som betitlas på det sättet men jag tycker ändå att det passar in väldigt bra på den musik Misery loves co. skapar.

Från början spelade det Uppsala-stationerade bandet ren metal med aggression och attityd. Metalinfluenserna finns kvar och är väldigt starka på "Your vision was never mine to share" (som för övrigt är en briljant titel) men bandet har tagit sin musik flera steg längre. Killarna har den här gången vågat experimentera med lugna partier och programmerade ljud som vräks över oss med otrolig kraft. Trots att det stundtals är riktigt tungt blir det aldrig skränigt eller enformigt.

Det är helt klart en skiva som växer mer och mer för varje lyssning, när man de första gångerna lyssnar igenom plattan lite hastigt för att skaffa sig en generell uppfattning är det mest en metalplatta i mängden. Det är först när man lyssnat på skivan ett antal gånger som nyanserna börjar träda fram och när man väl har upptäckt de första trevande stegen mot något nytt kommer allt på samma gång. Plötsligt har varje låt något speciellt att bjuda på och melodierna känns betydligt starkare än vad de gjort tidigare.

Patrik Wirén sköter sången på ett alldeles ypperligt sätt, han kan så väl ösa för allt vad han är värd som sjunga känslosamt i de lugnare partierna som är riktiga höjdpunkter. Det är Wiréns stämma som lockar fram mycket av det trollbindande med den här plattan och med en annan röst skulle det här kännas ganska ointressant, Wiréns sätt att låta otroligt sårbar när han framför den mörka lyriken är imponerande.

Tio låtar är lite i minsta laget på en fullängdare men på den här skivan gör det inte så mycket att det är så få melodier. Variationen och låtarnas längd gör att man får sig en ordentlig musikupplevelse i alla fall. Det finns egentligen inte en enda melodi på plattan som är dålig, det finns partier i några få låtar som knakar lite i fogarna men som helhet är det väldigt njutbart. Jag uppfattar de onödiga ljudeffekterna mellan spåren som ganska störande men det är väl en smaksak antar jag. De första gångerna är det lite häftigt men i längden blir det ganska ansträngande.

Skivans största höjdpunkt är låten Damage driven som verkligen bjuder på allting, så väl behaglig skönsång som riviga riff som ackompanjerar en mustig refräng. Den ordentligaste öslåten på plattan har tilldelats namnet No exit och här visar herr Wirén upp att hans stämband klarar av att vråla på ett elegant sätt också. En annan låt som bjuder på ordentligt röj från början till slut är Like a suicide, lite lustigt med den låten är att riffet är plankat rakt av från Rage Against The Machines superhit Wake up. Misery loves co. gör den dock så personlig att det inte spelar någon som helst roll.

Det här är ingen platta som kommer gå till historien men det är helt klart den bästa skiva Misery loves co. har producerat. Vanliga Svensson kommer nog att ha svårt för musiken men metalheroes med smak för lite vackrare tongångar kommer älska den här plattan.

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:

Inga kommentarer